Nämen

Bestämde mig för att gå ut på ett fält och träna. Fältet är omringat av gångvägar och det fick agera störning.
Jag förväntade mig inte alls mycket utan fick snarare jobba mer på att få hans uppmärksamhet, vilket fungerade jättebra!

Tränade mest saker som han redan kan inomhus. Positionen vid min vänstra sidan, både stående, sittandes och liggande.
Jag sprang runt med honom efter, stannade och såg till att han satt på vänster sida och berömde. Svårt att förklara, får be om att bli filmad när jag utför detta.
Vi körde även lite kontakt och slalom, han var väldigt koncentrerad på mig under övningarna, vilket känns jättebra.

Gick en gångväg tillbaka och övade fotgång, en gång gick han klockrent! :D
Sedan förstördes vår frid utav en skällande hund och en massa fiskmåsar och den magiska kontakten var åter igen bruten,
men jag har hört att unghundar kan vara lite väl uppe i det blå ibland.

Måste skaffa en klicker snarast, så vi kan öva på lite saker jag har i huvudet.
Åter igen ser jag att han älskar lydnad, måste bara själv få igång fantasi och komma igång med att träna mera, har dessutom planer på rallylydnad.

Hundmöten, det är vårt största problem, men med lite uppmärksamhetsljud lyckades jag få till kontakt med honom ifrån en annan hund. Så länge inte den mötande hunden beter sig vilt till (skäller, drar i kopplet m.m) verkar det gå jättebra, sedan beror nog en stor del på mattes psyke också.

Jag kan, vi är bäst!

Som en f.d ryttare har jag i ryggmärgen att det jag gör och känner påverkar hästen direkt. Jag har lärt mig att alltid bibehålla lugnet när hästen krånglar, och inte bråka utan lösa problemet med hästen (inte emot den)
Trots att detta finns djupt i mitt huvud har jag svårigheter att applicera det över hundträningen.

Jag läste lite om positivt tänkande i ett nummer av "Härliga hund" och tänkte efter på de situationer som jag känner det som jobbigast.
Inkallning och tillfällen då vi måste stå still.
De gånger det har gått bra är då när ingen stirrar på oss, för då utstrålar jag inte ut nervositet.

Så nu ska matte skärpa sig och jobba på sitt självförtroende!

Löplinan.

Igår tänkte jag använda löplinan, vilket var ett tag sedan jag använde. Det gick förvånansvärt bra, det var vid hundmöten som an inte riktigt tyckte jag var så rolig att lyssna på.
Men annars kom han när jag ropade och behövde inte använda linan så mycket som jag trodde.
Han trivs med att kunna röra sig mer fritt än när jag har ett kortare koppel, hundmöten måste vi dock träna mera på. Det går lite framåt och bakåt med att möta andra hundar, men det känns bättre varje gång, bollen har gjort att vi har mer och mer kontakt med varandra, han börjar helt enkelt tycka att jag är roligare.

Sakintresse.

Sedan jag fick min hund har han inte riktigt visat något vidare sakintresse, inte ens dragkamp var lockande det var mycket roligare att busa med mig än saken.
Han hade dock ett stort matintresse som utnyttjades väldigt mycket, det gick bra att träna med bara torrfoder.
Sedan blev han äldre och mer kinkig med maten, som en ung herre kan vara, och intresset för godis (även köttprodukter) var inte lika lockande som förr.

Testat det mesta i leksaksväg, tills en man kastade en gul plastboll till oss på en promenad som Kastor förälskade sig i.
Vår nya träningsleksak, man får en fin kontakt och han uppskattar den typen av belöning. Detta ska definitivt utnyttjas i framtiden!