Som en f.d ryttare har jag i ryggmärgen att det jag gör och känner påverkar hästen direkt. Jag har lärt mig att alltid bibehålla lugnet när hästen krånglar, och inte bråka utan lösa problemet med hästen (inte emot den)
Trots att detta finns djupt i mitt huvud har jag svårigheter att applicera det över hundträningen.
Jag läste lite om positivt tänkande i ett nummer av "Härliga hund" och tänkte efter på de situationer som jag känner det som jobbigast.
Inkallning och tillfällen då vi måste stå still.
De gånger det har gått bra är då när ingen stirrar på oss, för då utstrålar jag inte ut nervositet.
Så nu ska matte skärpa sig och jobba på sitt självförtroende!
Heja matte! :D
SvaraRadera