Lille lille tokstolle.

Många gånger när en ny person stöter på min hund får jag höra att han är knäpp, tokig, konstig m.m.
Jag tittar på min hund med blicken "Va?, nej han är alltid sådär"

- Kastor älskar att klia sig emot alla typer av buskar som finns, han är smart och har insett att det går jättebra att klia sig emot dem
- När han kliar sig emot marken grymtar han för att sedan småskälla (han skäller typ aldrig annars)
- När han vill leka lägger han sig ner på marken och dunsar i backen med framtassarna, som någon boxare som ska provocera (och jag har pedagogiska skills i att förklara)
- När han får fnatt gör han som många andra hundar, springer runt i cirklar och tokbusar.
- Och efter allt detta sätter han sig ner, tittar över världen och filosoferar.

Han är en unghund, detta är kanske drag som försvinner eller blir kvar. Jag längtar efter den mogna personligheten, men det är en gåva att kunna se hur ens hund utvecklats.

För ett par dagar sedan utforskade jag området mera och följde den lilla skogen vi har, vi gick en kravlös promenad. Jag lät honom nosa på i princip allt, gick i en långsam takt och bara njöt av en ljuv sommarvärme. Det härligaste med att ha hund är nog dessa promenader i tystnad, jag får rensa huvudet från stress och får istället se världen genom hans ögon.

Filosoferande ronja är på gång igen, men det är en gåva att ha hund, och jag har flera år till framöver med min älskade tokstolle, flera år till lydnad och sånt skoj.

I helgen ska kanske jag och Ninni ut till åkeshov och besöka hundstallets rastgård, som har agilityhinder och en massa leksaker. Ska bli roligt, dessutom är det lilla naturreservatet roligt att gå runt vid :)