Börjar om igen

Träningen har verkligen legat på latsidan nu, och trots att jag haft mycket tid har jag vart tok för omotiverad och det har mest vart "strosa-runt-i-skogen" mentalitet.
 Men nu ska jag ta tag i mig själv och börja träna igen, frågan är vad? Funderar på att köpa in tennisbollar och kolla in möjligheter för Treiball, har ju trots allt en vallhund. Spårning har också vart en tanke, vet att en kompis i Fisksätra har vart intresserad att hjälpa mig med det.

Det finns faktiskt inga bortförklaringar nu, när jag mest sitter och bara skriver uppgifter. Dags att utnyttja dagens soltimmar och lämna skolarbetet till kvällen när mörkret håller mig inomhus.

Utställning

Kastor skötte sig otroligt bra i ringen igår, och jag tror han verkar tycka om det för han blir verkligen en helt annan hund så fort vi går innanför snöret.
När vi ställde upp framför domaren stod han som ett ljus, viftade inte ens på svansen.

Kritiken var också väldigt fin:

"Bra hund, bra öron, bra hals överlinje kors och svans. Bra bröst. Mycket bra vinklad fram och bak. Bra ben och utmärkta tassar och rör sig mycket bra"

Första domaren som inte påpekade att Kastor är trång bak, vilket ger mig hopp om att vi kanske inte alltid kommer få höra det i framtiden heller.

Vi slutade med ett HP, och en nöjd matte!








Bilder tagna av Lena Almie

Myspromenad

Skulle lämna tillbaka en biblioteksbok och tog med mig Kastor på en längre runda. Med korv i fickan och glatt humör gick vi vår vanliga runda i skogen till Telefonplan.
De senaste dagarna har vi haft våra små dispyter han och jag, jag vart trött och lite nere och han har haft mängder av energi.

Idag tränade jag lite mer på uppmärksamhetsljudet, fast jag använde det bara i princip vid störning. Det gick klart bättre än vad jag väntade mig, han gick som en klocka och var väldigt lyhörd.
Såna här dagar gör att jag får upp hoppet om att en dag kunna våga ha honom lös, men vi behöver mer skog och platser att öva på. Som det ser ut just nu har vi inga ställen att öva inkallning på.

Jag har börjat att inte ha med mig mobilen på promenaden, dels för att promenaden är till för Kastor och dels för att inte bli störd. Det är vår stund, och det finns ingen egentlig anledning att ta med sig mobilen på en sån promenad.
Många hundägare tror jag glömmer bort att vi går faktiskt ut på promenaden för deras skull, inte för våran.

På söndag är det utställning och det känns bra i magen, det enda stressfaktorerna jag egentligen har är att jag ska gå fel, vara försenad eller liknande, själva stället är inget jag är så nervös inför.

Lapphundsträffen

I helgen var den årliga lapphundsträffen borta i Karlstad, där min uppfödare bjuder in alla valpköpare för en rolig helg.
Efter 4 timmars bilkörning var vi framme där jag smög in i en "föreläsning" där de pratade om problem och problemlösning.
Efter det gick vi ut med hundarna och började genomgå första problemet, hundmöten. De flesta som kom under denna helg var hannar, och en del ägare hade problem med aggressivitet.
Efter ungefär 20 min såg det ut såhär



Kastor var jätteduktig under detta moment, men även han morrade.

Efter detta fick vi se en inkallning och prova på detta själva. Jag testade först med löplina och sen utan. När vi tog av löplinan blev jag lite orolig, men Kastor kom fram till mig och fick massor av beröm. Sedan när vi kom tillbaka för att koppla honom ville han inte vara med.
Han sprang runt i cirklar fram och tillbaka, medans jag och tränaren ignorerade fullständigt. Det gick bra, han tröttnade på att inte lyssna och märkte att det var trots allt roligare hos matte.




Jag var/är jättenöjd!

Efter detta blev det en föreläsning om foder och höftledsdysplesi, att finska lapphundar är stora hundar i kroppen och ska ha vuxenvalpfoder så att de inte växer för fort. Många av oss blev lite småoroliga över att vi har utfodrat fel, men Mats sa att som hundägare gör du bara det bästa för din hund, och detta är mest för att med nästa valp kunna förebygga att hunden får A-Höfter.
Jag bad Mats att känna igenom Kastor och fick först kommentaren "Tunn och fin, det gillar jag!" sedan fick jag veta att han lär inte växa klart förens han är runt 3 år.

Efter föreläsningen kom det en löptik, vilket skapade en hel del koncentrationssvårigheter bland alla hannar, även för Kastor.
Vi gick en liten tipsrunda där jag vann en magväska att ha en massa godis och sånt i.

Första dagen var över, och med nöjda hundar gick vi och la oss.

Dagarna som gått

Var ute på Värmdö för lite utställningstips och passade även på att träna lite mer lydnad på Kastor. Min sambo har så rätt när han säger "Kastor skulle kunna flyga till månen för en godisbit" och i många fall ser jag det som något positivt. Kastor har aldrig riktigt vart sakintresserad, inte ens som valp.
Åter till lydnaden,
Det vi har övat mer på är att gå vid min vänstra sida, sätta sig bredvid med ögonkontakt och även ligga ner och stanna. Lite smått har jag avancerat till läggande under gång, med faktiskt fina resultat.

Mycket ligger i matte, och jag behöver nästan åka iväg för att träna lydnad mer ordentligt, hemma blir det mest ut och slappna av i skogen, hoppa upp på stenar och nosa efter blodpudding på trädstammarna.
Just nu får dock lydnaden ligga på hyllan, då vi ska ringträna mer inför den 24, som en klok kusk en gång sa

"De dagar du inte tränar, gör din motståndare det"
Ett ordspråk jag har i minnet till tävlingssammanhang. Nu är jag inte den som tar utställning som blodigt allvar, då det är vår första officiella, men visst vill man kunna visa upp sitt bästa!

sånt där som man glömmer ibland

Jag gick en hundkurs i Januari med min tokiga hund, och vi lärde oss massor (och han skällde i mitten när andra pratade... men men). Något som jag helt glömt bort att utnyttja senare är Uppmärksamhetsljudet, dvs utföra ett speciellt ljud, få hundens uppmärksamhet och ge godis. Detta ljud underlättade när vi tränade hundmöten på kursen.

Först nu, flera månader senare, återanvänder jag ljudet och vi har redan tagit framsteg. Jag har tidigare snurrat in mig på Skvallerträning, men att använda ljudet fungerar mycket bättre i tidiga jobbiga situationer, såsom hundmöten.
Ibland är jag snurrig och gör saker svårare än vad det är.

Den 24 Juli, ska jag anmäla mig på min första officiella utställning, vi håller redan nu på att lära ut "stå" som kommando, och det fungerar verkligen jättebra.
Skulle behöva ringträna lite bland andra hundar, samt ta med Kastor till människor som kan röra vid honom, har en kompis som jobbar i djuraffär som vi får utnyttja sen.

Min kompis Martina lär hänga med, och positivare stöd finns det inte!

Lille lille tokstolle.

Många gånger när en ny person stöter på min hund får jag höra att han är knäpp, tokig, konstig m.m.
Jag tittar på min hund med blicken "Va?, nej han är alltid sådär"

- Kastor älskar att klia sig emot alla typer av buskar som finns, han är smart och har insett att det går jättebra att klia sig emot dem
- När han kliar sig emot marken grymtar han för att sedan småskälla (han skäller typ aldrig annars)
- När han vill leka lägger han sig ner på marken och dunsar i backen med framtassarna, som någon boxare som ska provocera (och jag har pedagogiska skills i att förklara)
- När han får fnatt gör han som många andra hundar, springer runt i cirklar och tokbusar.
- Och efter allt detta sätter han sig ner, tittar över världen och filosoferar.

Han är en unghund, detta är kanske drag som försvinner eller blir kvar. Jag längtar efter den mogna personligheten, men det är en gåva att kunna se hur ens hund utvecklats.

För ett par dagar sedan utforskade jag området mera och följde den lilla skogen vi har, vi gick en kravlös promenad. Jag lät honom nosa på i princip allt, gick i en långsam takt och bara njöt av en ljuv sommarvärme. Det härligaste med att ha hund är nog dessa promenader i tystnad, jag får rensa huvudet från stress och får istället se världen genom hans ögon.

Filosoferande ronja är på gång igen, men det är en gåva att ha hund, och jag har flera år till framöver med min älskade tokstolle, flera år till lydnad och sånt skoj.

I helgen ska kanske jag och Ninni ut till åkeshov och besöka hundstallets rastgård, som har agilityhinder och en massa leksaker. Ska bli roligt, dessutom är det lilla naturreservatet roligt att gå runt vid :)

Helgen som var.

Det var ett väldans äventyr idag med Kastor och en massa vänner.

Lördagen
Skog skog skog, vi utforskade årets första naturreservat Judarskogen. Det blev mest att gå runt, doppa tassar (och hela magen!) i sjön, jag blir lite fundersam, kan det vara så att han kommer hoppa i mer i vattnet i sommar?
Sedan avslutades det med att gå till Hundstallets rasthage (de har agilityhinder där!), och vi testade smått hindrerna, alla gick jättebra men A-hindret är något vi får vänta till framtiden så att hans muskler hinner med.
Men balansgång, vippbräda och hoppa låga hinder gick utmärkt, han som är mer van vid att balansera på stockar, hoppa upp på stenar och liknande i skogen.
Fick en lugn hund på tunnelbanan, som också är ett projekt i sig.

Söndagen
Vi åkte hem till Daniels föräldrar med en massa pudlar och en whippet valp. Fick springa runt och vra som en kär tonåring i tikarna och springa runt i cirklar med whippeten Theo, och jag har åter igen funnit en kärlek åt rastypen jag tidigare i mitt liv tyckte såg rätt ful ut.
På bussen hem var Kastor som ett ljus, tunnelbanan går sämre, jag tror det beror lite på rörelserna som han inte riktigt har vant sig vid.

Köpte idag även Klicker, så idag ska vi börja träna in nya kommandon, härligt jag har verkligen väntat på detta.
Bara att tina köttbullar och klura över vad vi ska hitta på
Targeting, Bakdelskontroll, Ligga på filt... Möjligeterna är många =)

Nämen

Bestämde mig för att gå ut på ett fält och träna. Fältet är omringat av gångvägar och det fick agera störning.
Jag förväntade mig inte alls mycket utan fick snarare jobba mer på att få hans uppmärksamhet, vilket fungerade jättebra!

Tränade mest saker som han redan kan inomhus. Positionen vid min vänstra sidan, både stående, sittandes och liggande.
Jag sprang runt med honom efter, stannade och såg till att han satt på vänster sida och berömde. Svårt att förklara, får be om att bli filmad när jag utför detta.
Vi körde även lite kontakt och slalom, han var väldigt koncentrerad på mig under övningarna, vilket känns jättebra.

Gick en gångväg tillbaka och övade fotgång, en gång gick han klockrent! :D
Sedan förstördes vår frid utav en skällande hund och en massa fiskmåsar och den magiska kontakten var åter igen bruten,
men jag har hört att unghundar kan vara lite väl uppe i det blå ibland.

Måste skaffa en klicker snarast, så vi kan öva på lite saker jag har i huvudet.
Åter igen ser jag att han älskar lydnad, måste bara själv få igång fantasi och komma igång med att träna mera, har dessutom planer på rallylydnad.

Hundmöten, det är vårt största problem, men med lite uppmärksamhetsljud lyckades jag få till kontakt med honom ifrån en annan hund. Så länge inte den mötande hunden beter sig vilt till (skäller, drar i kopplet m.m) verkar det gå jättebra, sedan beror nog en stor del på mattes psyke också.

Jag kan, vi är bäst!

Som en f.d ryttare har jag i ryggmärgen att det jag gör och känner påverkar hästen direkt. Jag har lärt mig att alltid bibehålla lugnet när hästen krånglar, och inte bråka utan lösa problemet med hästen (inte emot den)
Trots att detta finns djupt i mitt huvud har jag svårigheter att applicera det över hundträningen.

Jag läste lite om positivt tänkande i ett nummer av "Härliga hund" och tänkte efter på de situationer som jag känner det som jobbigast.
Inkallning och tillfällen då vi måste stå still.
De gånger det har gått bra är då när ingen stirrar på oss, för då utstrålar jag inte ut nervositet.

Så nu ska matte skärpa sig och jobba på sitt självförtroende!

Löplinan.

Igår tänkte jag använda löplinan, vilket var ett tag sedan jag använde. Det gick förvånansvärt bra, det var vid hundmöten som an inte riktigt tyckte jag var så rolig att lyssna på.
Men annars kom han när jag ropade och behövde inte använda linan så mycket som jag trodde.
Han trivs med att kunna röra sig mer fritt än när jag har ett kortare koppel, hundmöten måste vi dock träna mera på. Det går lite framåt och bakåt med att möta andra hundar, men det känns bättre varje gång, bollen har gjort att vi har mer och mer kontakt med varandra, han börjar helt enkelt tycka att jag är roligare.

Sakintresse.

Sedan jag fick min hund har han inte riktigt visat något vidare sakintresse, inte ens dragkamp var lockande det var mycket roligare att busa med mig än saken.
Han hade dock ett stort matintresse som utnyttjades väldigt mycket, det gick bra att träna med bara torrfoder.
Sedan blev han äldre och mer kinkig med maten, som en ung herre kan vara, och intresset för godis (även köttprodukter) var inte lika lockande som förr.

Testat det mesta i leksaksväg, tills en man kastade en gul plastboll till oss på en promenad som Kastor förälskade sig i.
Vår nya träningsleksak, man får en fin kontakt och han uppskattar den typen av belöning. Detta ska definitivt utnyttjas i framtiden!